För mig är världen besjälad och framburen av väsenskrafter. Jag förnimmer dessa livgivande krafter överallt, jag ser dem i träden, i stenarna, i den porlande bäcken. Jag känner dem famna bergskedjorna, världshaven och de stora öppna slätterna. Jag upplever deras närvaro i staden, i den av människan skapade infrastrukturen, det digitala nätverket. Jag ser dem också i oss människor ständigt verksamma, ständigt aktiva med de funktioner som för oss pågår i det dolda, såsom andningen och matsmältningen. Jag hör dem när jag hittar in till deras språk, till deras rike och jag förstår dem när jag läser deras gester och rörelser. I denna kreativa process formulerar jag också ord, jag översätter deras språk, deras rörelsemönster till det skrivna ordet.

Jag har också dialoger med kosmiska väsenskrafter som jag kallar för Typerna (för enkelhetens skull) Dessa mina guider, mina andliga vägledare har sin hemvist i en sfär där urbilder skapas och klingar sina tunga former – de tillhör ett rike där arketyper dansas fram ur gudomliga ceremonier. En av den starkaste arketypen är människokroppen. Hur den rör sig, talar, sjunger är ren poesi. Så har jag tillgång till detta rike – det arketypiska språket är poesi – det är så form skapas. Typerna ger mig perspektiv på hur komplexa sammanhang rör sig genom tiden. Jag har fått en del frågor varför jag kallar mina guider Typerna – eftersom det är opersonligt. För mig är det inte viktigt. Jag känner dem och jag vet vilken sfär de verkar inom. På så vis är jag en gränsmänniska. Jag rör mig mellan två världar; den för ögat synliga världen och den för ögat dolda verkligheten.

I helgen var jag med några vänner på en plats där några av naturens väsenskrafter var väldigt aktiva. Vi besökte en urskog i Västergötland. En magisk plats mellan Vänern och Vättern.

Jag sitter nu i urskogens utkant…det är något som är väldigt..sövande..
Urskogen är sövande på det sättet att den är full med krafter som bevarar, att den lever i en tidlös zon. Den är också sövande på det sättet att den pratar väldigt mycket, det är ett enormt tissel och tassel i urskogen, ett ständigt pågående prat, ett upplyst nät av kommunikation. Det är den långsamma rytmens dramatiska språk. I ingen annan skog pågår så mycket dramatik som i urskogen, det är en skogens dramatik – här pågår en trädmatrsiens aktivitet, ja det är trädmatrsiens högkvarter.
Jag ser som att trädmatrisen under urskogen är röd..
Det är eldväsen som arbetar med nedbrytningsprocesser, de är i ständig rörelse, i ständig kommunikation. Urskogen är full av eldväsen!
Vilka mer väsenskrafter arbetar i urskogen?
Så sjunk in i mossan
Ah det är små stjärnväsen i mossan! Små glitterväsen som arbetar med mossan…vilka är de?
Mossväsen är stjärninspirerade, mossa är uråldrig – ser du in i ett mossväsens ögon ser du stjärnhimlen. Mossväsen är några av de äldsta väsen som bor på jorden.
Oh! Det finns en Kentaur i urksogen!
Ja det finns Kentaurer i urskogen
Men vilka är de egentligen?
Det är en manlig naturkraft som du får prata med där inne. Sen finns också starka silverinspirerade kvaliteter i de gamla granarna. De kan du också prata med.
Ok

När jag går tillbaka in i urskogen känner jag direkt att jag är iaktagen och jag upplever Kentaurens starka närvaro. Han dyker upp vid min vänstra sida. Stor och kraftfull. Jag inleder ett samtal.
Säg mig Kentaur, du bor här?
Ja detta är mitt område! En Kentaur är vägvisare till skogens mittpunkt – vi är urskogens väktare och guidar er till skogens mittpunkt. Vad är då en urskog? En av människans hand orörd skog. Ja urskogen är skogsmatrisens mittpunkt. Alla små områden av urskog centrerar trädmatrisen och jag är den naturliga vägvisaren dit! Jag är den varsamma bäraren till skogens mittpunkt för den människa vars hjärta är fritt från girighet, för den människa som går i skogen med öppna händer. Och tillika är jag väktare av denna skogens mittpunkt för de som har andra syften. Jag är Kentauren – naturens människobärare! Jag ansvarar på sätt och vis för er människor. Mitt jobb är att skydda skogen om det behövs och att leda er hem – om det behövs
Säg mig…du har överlevt industrialismen..?
Jag lever av den mänskliga manliga strävanskraften, jag är frigjort naturväsen som befruktats av en manlig strävanskraft! Jag förenar det naturliga kretsloppet med manlig expansion. Där naturen får vara orörd där har jag en chans att förlösas. Det naturliga kretsloppet som pågår här i urskogen är så befruktande för mig. Jag blir så mättad av det! I en skog som är orörd, som ej är rörd av människohanden där är människans hand helig. Denna människans fria hand som är symbol för det kreativa skapandet älskar jag! Människans heliga hand i kombination med ett orört kretslopp är en välsignelse! När den kombinationen får mötas – då uppstår jag! Ett gränsväsen som är hälften natur hälften människa
Vad gör du?
Jag är en vägvisare. Jag leder er tillbaka till ert ursprung, tillbaka till naturen. Jag är Kentauren av denna urskog. Nyckeln till mig är era händer. När de är öppna mot oss då leder vi er varsamt hem.

Jag står hela tiden lutad mot en åldrad silvergran när jag samtalar med Kentauren. När jag känner att vårt samtal är slut riktar jag mitt medvetande mot silvergranen.
Säg mig kära silvergran, varför kallas du silvergran?
För att jag är ett stjärnbarn, min kvalitet har blivit helt igenom kosmisk. Detta är hemligheten med urskogens evighetsenergi, detta är hemligheten med det orörda kretsloppet. Att när vi träd som processar jordisk energi får låta kretsloppet verka på oss, ja när vi får ge oss hän i vår ursprungsintention då är hela vårt eget kretslopp en enda stor hängivenhet, en enda stor jordisk befruktningsritual. När vi träd får vara i vårt kretslopp orört av av människan då pågår en djup kärleksrelation med jorden. Ja vi befruktar jorden, vi skänker moder jord stor njutning. Sen när vårt eget system övergår i en annan rytm, när vi känner att livsprocessen avtar då sker det vi kallar trädets kosmiska förvandling! Vi släpper vår ursprungsimpuls som är inställd i en planetär matris. Jag är gran! Jag är inställd i Saturnusmatrisen. Ja denna vår planetära hemvist släpper och vi når stjärnorna. Vi blir stjärnbarn. Vi översköljs av stjärnstoff! Detta är nu för oss en obeskrivlig skönhet. När våra livsprocesser lämnar jorden då blir vi välsignade av ett kosmiskt stjärnfall! Vi emottar en sådan ljuvlig hängivenhet från stjärnorna att vi alltigenom blir kosmiska. Vi är stjärnbarn!

När jag sedan riktar mitt medvetande mot den fantastiska mossan som är som ett tjockt lager av mjukhet ser jag att det pågår en otrolig aktivitet där. Jag ser de små väsendena som rör väldigt mycket på sina fingrar. Men jag är väldigt trött.

Vad gör ni små mossväsen med fingrarna?
Vi är urgamla stjärnväsen som väver stjärnbildernas energier. Vi är zodiakens bevarare
Hur menar ni?
Våran fingerfärdighet väver de stjärnbilder som omfamnar jorden. Vi är vävare i den bemärkelsen. Zodiakens väv när den vävs är en hög kosmisk vibration. Vi väver alla transiter. Vi samarbetar med småfåglarna. Du hör ju hur dom kvittrar! De bär upp våran väv och lägger den som ett stort spindelnät övanför skogen som reflekterar zodiakens rörelse. Det finns på jorden den här typen av skogar som reflekterar zodiakens mönster. När våran väv möter zodiakens rörelser, möter planetmatrisen då föds det i er människor
Vad föds i oss?
Er kosmiska hemvist. Er kosmiska rytm.

Jag tackar mina vägvisare och sätter mig på en sten för att försjunka lite djupare in i denna värld. Men jag somnar. Det är svårt att vara vaken. Jag bestämmer mig för att röra mig. Jag går sakta och lyssnar på ljud och tittar på skogens detaljer. Det är en magisk värld jag vandrar i. Ett helt fantastisk ekosystem. En tidlös zon i vår komplexa värld.