Kategoriarkiv: Evolution

Ty så är det ordnat med Sedna att hon stödjer människan genom illusionen som uppstår i medvetandet på jorden, hon stödjer människan genom maya – illusionernas rike.

26 svar

Nu vill jag berätta om stormarna som drar fram över europa, med en kraft som minner om de kalla isarna från förr. Som nu skapar virvlar, välter träd, förflyttar stenar. Denna början! På det nya året. Det är nog den vildaste början jag någonsin upplevt.

Detta vill vi visa dig, att det i sanning är ismassor som rör vid världen. Men det är egentligen inte is i fysisk form, det är is i eterisk form. Vi ser denna eteriska is gestaltad i de klimatskiften som pågår, som får vattenmassorna på jorden att vrida sig och forma håligheter i haven. Ja stora hål ser vi i havsdjupen, virvlar och starka strömmar. Det är vad som sker att Gaias vatten ombildas. Vi ser att det är en födelse, men ej en födelse av form – en födelse av tomrum, av håligheter i ett vattenelement. Vad är nu detta? Vi tittar ut över poolerna och ser en värmeutveckling som får den stora isen att röra sig och sannerligen är det detta som sker när vi låter poolerna öppna våra ögon att det som nu drar fram genom europa är en ”eterisk istid” Vi ser ånyo en istid skölja över europa men ej i fysisk form. Vi ser den strömmen i eterisk form.

Vad innebär det?

Just detta att det i världshaven skapas håligheter – stora hålrum. Inte det att världshaven fryser och täcks med is. Världshaven öppnar sig med en väldig kraft. Ja värmeutvecklingen som pågår på poolerna skapar också stor värmeutveckling i havsdjupen. Vi ser att denna värme skapar nya rum i haven. Det vi kallar chakran.

Vad är det för innehåll i dessa chakran?

Det ÄR framförallt innehåll! Det är framförallt någonting! Det är det viktiga! Det är inte hålrum som genererar ett sug inåt och nedåt, det är chakran som skapar innehåll och detta är viktigt! Ty det är ett enormt skapande som pågår i de eteriska vattenmassorna. Vi skulle nästan säga en osannolik kreativitet. Och den är djup. Den skapande kraften i världshaven börjar i djupet – likväl som isen från förr tyngde ytan.

Är det någon planet kopplad till att vi ser denna förvandlade vattenkraft?

Vi ser Sedna. Isdrottningen med en omloppsbana på 12650 år runt jorden. Hon drog sig tillbaka till sig själv för ca 12000 år sedan och drog den stora isen som täckte jorden med sig. Och nu aktiveras hon igen, nu träder hon åter in i jordsfären men ej i fast form. Denna gång träder hon in i flytande form. Vi intresserar oss för isdrottningen. Vi har respekt för henne. Hon har en speciell närvaro när hon träder fram. Men ofta är hon avvaktande och väntande – men alltid med full närvaro. Detta värdesätter vi ty den typen av närvaro som Sedna skänker jorden används för att fylla ut tomrum – om kraften används på rätt sätt. Men så ser vi en kristalliseringsprocess i henne, den sker i hennes blod. Vi ser att hennes röda blod fryser till is – genomgår en kristallisering och blir till blått blod. Detta Sednas blåa blod skapar det vackraste mest förföriska ljus ni kan skåda på stjärnhimlen. Det är Sednas hjärta som slår, som arbetar i två fält – dels med det röda varma blodet och dels med det blå isblodet. Detta är Sednas uppgift att reglera blodets temperatur –så det passar den mänskliga kroppen. Och det är viktigt ty blodets temperatur är avgörande för om människan är frisk – eller sjuk. Så arbetar också Sedna värmereglerande för Gaias välmående via världshaven.

Vad sker nu när Sednas närvaro åter rör vid oss?

Hon arbetar via poolerna. Men vi får inte glömma här att Sedna är en kosmisk kraft. Hon verkar in i jordsfären via poolerna och förbinder sig där med de väsenskrafter som arbetar i världshaven. Och då sker också något märkvärdigt! att en mängd nya vattenelementarer föds! Det är en befruktning där Sedna är fröet till dessa mängder av nya vattenelementarer. Ja vi har sällan skådat maken!

Vad gör dessa nya vattenelementarer?

De skapar nya vattenchakran och de för in i världshaven en ny kvalitet! Ja vi skulle säga en kvalitet som vi sällan ser på jorden – men som i sällsynta fall uppstår. Nämligen ett exakt gehör! Detta kan vi se i historien, att stora kompositörer skapar fantastisk musik med detta exakta gehör som verktyg. Men detta frågar nu Sedna. Vad skulle det exakta gehöret skapa? Om det inte var musik? Hur ser det exakta gehöret ut som själslig gest? Det är vad Sedna frågar er och detta är vad de nya vattenchakran genererar som ny kvalitet i världshaven.

Hur vill det påverka havsdjuren? Och de elementarer som är bundna till vatten?

Vi ser en ny rytm strömma ur dessa chakran. Det skapas enorma vilda vågor och samtidigt skapas en balans. En balans som motsvarar en människas finkänslighet. Detta är vad de nya vattenelementarerna gör i världshaven.

Hur påverkar det här oss?

Ni kan lyssna på världsdjupen och ni kan förbereda era kroppar på att motta en förfinad känslighet.

Hur menar ni?

Det exakta gehöret som kvalitet återfinns i era kroppar som ett chakra. Vi ser det chakrat under diafragman och vi ser att denna port filtrerar intuitionen/magkänslan som uppstår ofta som en reflex i er. Magkänslan är en relativt grov impuls som reagerar på ja eller nej. När denna magkänsla filtreras på sin väg till hjärtat – genom det exakta gehöret, genom chakrat under diafragman – skapas i hjärtat möjlighet att motta inspiration direkt från kosmos och därmed skapa klara imaginationer som stöd för ett seende, som stöd för intuitionen. När detta chakra är väl utvecklat skapas i hjärtat imaginationer som kan likställas med ett exakt gehör. Detta är vad som förbereds för människan just nu. Märk väl! Detta chakra. Vi vill ändå kalla det ett framtidschakra som egentligen först om 300 år är fullt utvecklat. Så kan Sedna i dag med start i detta år 2017 befrukta detta chakra. Vi ser att vägen till exakt gehör är extrem för många människor. Vi ser ett år med en mängd omkullblåsta träd – där rötterna vrids ut ur jorden. Det är en tid för varje individ att jorda sig – djupt i Gaia. Har du för grunda rötter kanhända flyttar Sedna på dig, vänder dig upp och ned och frågar dig. Vem är Du? Så frågar hon. Var är du på väg? Och den sista frågan lyder. Vad ser du? Ty så är det ordnat med Sedna att hon stödjer människan genom illusionen som uppstår i medvetandet på jorden, hon stödjer människan genom maya – illusionernas rike. När Sedna drog fram över jorden i fysisk form som is – då kunde själar fortfarande gömma sig. I dag finns inga gömställen. Isen har smält och det som återstår är stora öppna tomrum – som väntar på Dig. Din närvaro.

Music colorful music note theme

Att bjuda in djurens evolution in i er vardag tillsammans med era smartphones och surfplattor. Detta är viktiga ting.

25 svar

Världen. Det pågår så mycket dumheter, så mycket konstigheter, oroligheter och rädslor. Och ändå vaknar jag denna morgon fylld av starka helande krafter. Så hör jag Maria. Hon säger: ”Jag är orolig för fåglarna” Hon visar mig jorden och jag ser en stor glasjätte som försöker lyfta sitt ena ben men foten är fast i sin egen heta röda glasmassa som liksom skapas hela tiden. Jag ser att denna glasliknande massa ligger över och runt jorden som ett fält och jag ser att när fåglarna flyger igenom, och när djuren rör sig igenom så tappar de kraft, de dämpas och tunnas ut och försvinner.

Jag har mött en typ av ”glas” i det eteriska på sista tiden. Jag undrar vad det är? denna ”glasliknande” energi.
Likväl som ni under en period i er mänsklighetsutveckling genomgick en is-tid lever ni nu mer eller mindre i en glas-tid.
Hur menar ni?
Glas som fenomen finns runt er som ett viktigt material i er livsvärld – vi ser också att glas som fenomen i det eteriska kryper mer och mer in i era livskroppar.
Hur då?
Först behöver ni förstå glas som arketyp som bärare av två polariteter. Nämligen som bärare dels av en explosiv het flödande värmeprocess som kontinuerligt skapar en hård, kristallin, stel och till viss del skör glaskropp. Men det viktiga med glas är det faktum att du inte ser det men du ser igenom det. Vad är det egentligen? Vad är det för arketyp? Från vårt perspektiv är det det största förräderi som just nu lever på jorden. Det är samma förräderi som de mörkerväsen som gömmer sig djupast i materien, som gömmer sig på så vis att de till viss del har möjlighet att bli materien. Glas är som en typ av ”negativ”, en typ av efterbild av den djupaste mörka materien. Egentligen är det ett svart hål. Effekten av glas skapar i det eteriska svarta hål, en typ av antimateria. Vi skulle vilja kalla detta fenomen för ”glas-eter” Det är ett eter-fält som skapas i undernaturen, en frekvens som skapas i mängden av teknik och digitalisering som ni dagligen lever med. Och detta är det förrädiska, att ni lever med dessa digitala sociala fält där era medvetanden till viss del kommunicerar. Men ni vet väldigt lite om vad denna ”glas-eter” skapar för effekter i er kroppsliga organisation.
Hur kan vi börja närma oss det?
Vi börjar försiktigt att närma oss glas som arketyp. Vad händer när ni tappar ett glas i golvet. Det krossas. Tänk nu att det finns ett fält av glas, en typ av glasmassa som via sin glödande explosiva förmåga hela tiden skapar sig själv. Delar av detta fenomen har ni i era fickor, i era väskor, ni använder det dagligen som ett verktyg, via era smartphones, surfplattor, datorer…nåväl det finns mycket att säga om det konstruktiva i denna teknikutveckling sen finns några saker att vara observant på. Nämligen det faktum att när ”glas-eter” elementet skär in i era livs-eterkroppar så kan en vridning i det eteriska uppstå.
Hur menar ni vridning?
Just för att ”glas-eter” är en ljudfrekvens som tenderar att blockera en viktig ström från kosmos. Och detta kan för all del låta märkligt, men när vi ser på er ser vi att ni har horn. Vackra horn, liknande kronhjorten. Dessa horn finns fortfarande runt er hjässa som två viktigt öron.
Vad lyssnar dessa horn-öron efter?
De lyssnar på djuren, de hör djuren, de hör djursjälar, de är med djursjälar – men det viktigaste är att de ser in i evolutionen, de ser djurens evolution och vet att denna explosiva evolution är en förutsättning för den mänskliga kroppen. Så kraftfull är denna djurens evolution att det är svårt för en människa att hantera de våldsamma processer som ligger bakom och runt varje djursjäl. Vi skulle säga att era horn är en förutsättning för era livskrafter då de kommunicerar ert djupa och dramatiska förbund med djursjälarna.
Vad gör ”glas-etern” med våra horn?
Glas-etern dämpar rösterna och när ni inte längre hör tillhörigheten till djur-riket, när kontakten med djur-själarna dämpas – då vrider sig eterkroppen – som för att leta efter det den inte längre kan höra – men denna vridning har motsatt effekt – den finner inte vad den söker, ni vrider er på sätt och vis bort från den evolution som burit er fram till era smartphones.
Vad händer i organisationen när vridningen sker?
När era horn ”bedövas” av glas-etern då försvinner en andning som sker via öronen ned genom strupen ut genom lungorna till revbenens fäste. Vridningen öppnar ”hål” i livs-etern (det värmande höljet runt den fysiska kroppen) och gör det möjligt för astralkroppen att tränga in lite för djupt i den mänskliga organisationen och kroppen upplever smärtor av olika slag. Diffusa men verkliga smärtprocesser.
Vad kan vi göra för att ”skydda” oss för att kunna hantera ”glas-etern” som är en del av vår vardag?
Det kan låta naivt. Men det finns en viktig sak att göra. Det är att följa med evolutionen ut till den sfär där djursjälarna är. Djuren äger kännedom om glaset som arketyp i sina kroppar. Djurens kroppar är på sätt och vis mer robusta än människans. I djurens kroppsminnen ligger enorma värmeprocesser som liknar den värme explosion som ligger dold i glasets natur. Därför är också kontakten med djuren en länk som gör er motståndskraftiga mot glas-eter effekterna.
Hur kan vi göra det?
Börja med tacksamhet. Tacksamhet över djurens del i evolutionen. Och detta är viktiga ting. Att under en del av er mänsklighetsevolution blev ni hjälpa bort från jorden för att jorden skulle genomgå en värmeprocess – denna värme – den kunde era mänskliga ”kroppar” inte överleva. Se nu detta framför dig. Att de mest robusta människorna stannade kvar på jorden. Och de blev djuren. De utvecklade djurens specifika ensidiga förmågor för att överleva denna värmeprocess. Så kan ske att djuren nu äger värmen i sina kroppar som kan hantera glas-etern. Denna specifika värme. Vi vill förtydliga vad det är för värme. Det är en speciell sorts värme som är verksam i skapelseprocesser. Det är en transformativ värme. Ni har den inte i era kroppar. Men ni kan skapa den med era händer. Ni har förmågan att skapa transformativ värme – men ni har den inte som djuren i era fysiska kroppar. Till att börja med är det bästa ”skyddet” mot för mycket glas-eter att ni stärker kontakten med djursjälarna. Också att aktivera den kontakten i er egen eter-organisation.
Så vad är det vi har kommit fram till här. När glas-etern blir mer och mer en eterisk verklighet så dämpas alltså ljudet från djuren – rösterna från djurens evolution mattas av – men inte bara rösterna också rörelsen. När ni inte längre får naturlig healing från djuren via deras rörelser och andning, när ni inte längre får vägledning från djuren blir ni likställda. Mångfalden i det själsliga försvinner. Djurrikets variation försvinner. Och detta kan inte era smartphones ersätta. Även om ni upplever att ni kan uttrycka er individuellt i glas-riket så dämpas den individuella färgen och från ett energiperspektiv så ser ni mer och mer lika ut. Så vi ber er. Att bjuda in djurens evolution in i er vardag tillsammans med era smartphones och surfplattor. Detta är viktiga ting.


rocky_mountain_bull_elk

Så är detta min uppgift att synliggöra dualismen i var och en av er – och visa den för världen

25 svar

När jag slöt ögonen häromdagen såg jag en örn – där örnens vingar bär två färger. Undersidan av vingarna är svart och ovansidan är vit. Det är en ensam örn som flyger i en sfär ovanför det jag känner som fågelriket.

Vad är det för örn jag ser? Vad är det för örn som visar för mig sina vingar?
Denna örn lyssnar inte till människorna, hör inte människans rop, hör ej heller mänsklighetens röst. Den tillhör ljus-etern, är endast bärare av ljus-eterkrafter och svävar med sina svart-vita vingar i en sfär som inte kommunicerar med människan. Så bär denna örn en ”nyansernas frekvens” och är en nyckel till människan att komma bortom dualismen – så är denna sfär också skyddad, denna örn är dold, är gömd för att inte skadas. Men detta är det viktiga. Att örnen brukar inte vara synlig. Ofta tittar människan upp mot denna sfär utan att skåda örnens gestalt. Den är dold. Men nu träder örnen fram i sin eteriska gestalt.
Vad betyder det att örnen nu visar sig?
Så kan ske att örnen förvandlas till väktare, att hon närmar sig jorden och vaktar nedstigandet i Gaia. Som väktare speglar hon dualismens grepp om människan. Att vandra med i underjorden är att möta principer bortom dualismen. Därför blir detta väldigt viktigt. Det finns en första regel i nedstigandet och det är regeln om nyanser. Vi ser att portar som för länge sedan är glömda, rostade och gömda öppnar sig. Viktiga portar in i Gaia visar sig. Människan hittar vägar in i jorden, hittar vägar till underjorden.
Vad är värdet med nedstigandet? Varför ska vi gå ned i underjorden?
För att lära känna dina nyanser. I underjorden – i Gaia – finns inte gott finns inte ont. Det finns nyanser av mörker – en frånvaro av ljus. Och detta är en viktigt urskiljning. Mörker som frånvaro av ljus – ej som verksam i ett motsatsförhållande till ljus. Dualism existerar inte i underjorden, existerar ej heller i den eteriska dimensionen. Vi ser nyanser, vi ser att fenomen förhåller sig till varandra på en skala och denna skala faller inte ur den eteriska matrisen, denna skala relaterar fenomenen till varandra utifrån närvaro och frånvaro. Således är kyla frånvaro av värme i det eteriska. Kylan är på samma skala som värme. Detta är viktig kunskap när ni förhåller er till obalanser också i den fysiska kroppen. Ponera att det i den mänskliga organisationen uppstår en sjukdom baserad på en obalanserad värmeskala. Att det finns sjukdomstillstånd orsakade av för stark kyla. När vi närmar oss läkandet av denna sjukdom så arbetar vi inte med att bota eller ta bort kylan – vi arbetar med att stärka värmen. Så arbetar läkare som har kännedom om hur den eteriska verkligheten påverkar kroppen. I den eteriska dimensionen skapas rörelse och dynamik utifrån brister, utifrån hål – inte utifrån motsatser. Också i underjorden lever nyanser. Där finns inte ljus såsom ni känner ljus – men en brist på ljus. Detta är som ni förstår en väsentlig skillnad. När ni lever i nyansernas rike så upphör dualismen. Detta är vad den örnen visar. För en människa som är skolad att förstå denna nyansernas princip så är denna tid – när örnen visar sig en gynnsam tid. Örnen talar om detta till er. ”För er som bär nyanser i hjärtat – dessa nyanser blir synliga för världen. Också ni som tyvärr bär dualism i hjärtat – denna dualism blir synlig för världen. Så är detta min uppgift att synliggöra dualismen i var och en av er – och visa den för världen”
Vad innebär detta för oss egentligen?
Ni kan komma att möta frågor – också i offentligheten – där ni tvingas konfronteras med motsatser. Där ni kan tvingas ta ställning för svart eller vit, bra eller dåligt, ont eller gott. Detta är mycket slitsamt och det fullkomligt suger energi. Detta tumlande runt i motsatser och en världens förväntan på att ta ställning för eller mot. Det sliter i det eteriska, det skapar disharmoni i det eteriska eftersom dessa hårda avgöranden kan skada en skala, kan skapa brott i nyansernas rike. Så är det med de tiotusen tingens värld att förhållandet till motsatser skapar krig, skapar distans, separation och avstånd bygger främlingskap och rädsla. Så är det i tider när örnen visar sig i sin gestalt att hon uppmuntrar er att använda detta tillfälle att se nyanser istället för dualism. Detta är denna örns intention och egentliga uppgift för världen. Men örnen har ingen direkt kontakt med människan så ni behöver själva skapa förutsättningar för att bära örnens vingslag i era hjärtan. Vingslag som slår för att bryta sönder en dualismens världsbild. Denna örn tillhör världen – men en värld som är i harmoni med nyanser och inte en värld som talar det dualistiska språket. Tids nog är det möjligt för örnen att åter tillhöra fågelriket och själv öppna en kommunikation med människan.
Så vad kan vi göra för att bära örnens vingslag i vårat hjärta?
Se örnen sväva högt i en sfär ovan fågelriket. Se dess svart-vita vingar. Känn tystnaden i den sfären, känn den örnens ensamhet. Så faller örnen mot jorden. Vingarna tappar sin kraft. När örnen faller in i jordatmosfären blir hon enormt stor. Visualisera dig omgiven av hennes vingar – en vit och en svart vinge omger din gestalt. Stå i hennes bevingade famn en stund och fokusera på ditt hjärta. Låt örnens värme och tyngd stilla dig, känn hur vingarnas tyngd liksom öppnar bröstkorgen och skapar runt ditt hjärta en lätthet – som ett svävande klot – en ljusblå nyans, en himlens färg är örnens hjärta, är nyansernas hjärta. Är ditt bevingade hjärta.

ornen

Denna Ljusets Timma. Då binder din sorg och din längtan inte den döde till jorden.

5 svar

Jag ser en port. Den är vidöppen och ger ett lämnat intryck. Någon har rört sig snabbt, gått ut och igenom utan att stänga efter sig. Jag upplever på avstånd en vind och en rymd. Och en ödslighet. Jag får stark magkänsla att jag ska inte gå närmare. Jag går inte dit. I dag när jag sitter vid havet och skriver funderar jag på hur jag ska närma mig porten. Jag rör vid siluetterna som omger mig där. ..horisontlinjen, bergskedjans böljande rygg, de branta klippväggarna… i rörelsen ser jag en varelse som svävar över havet. Hon är fixerad vid ett vattenchakra en bit längre ut. Jag har inte sett henne förut. Jag undrar vem hon är, vilket element hon tillhör och vilken eter-art som är hennes hemvist?

Jag är en balansdeva. Min hemvist är klang-etern. Jag tillhör jorden men jag verkar över havet.
Känner Du den Porten som står öppen?
Åh Ja!
Kan du visa mig vägen dit?
Jag kan tyvärr inte lämna min position här över vattenchakrat. Vi devor är platsbundna. Men någon annan kan visa dig vägen.
Som från ingenstans står en annan varelse vid min sida. Jag känner intuitivt att det är en typ av guide. Jag undrar vem han är och vilken eter-art som är hans hemvist.
Jag tillhör ljus-etern och vi elementarer som arbetar via ljus-etern vi kan ibland vara guider för er människor. Kom! Det går fort. Stanna! Ljus elementaren stannar på avstånd från porten.
Är den övergiven? undrar jag
Någon har gått ut! Och inte stängt efter sig! Kom! Vi kan kika igenom. Ljus-eter elementaren närmar sig försiktigt. Det är som att han smyger fram. Du kan böja dig ned säger han till mig. Och KIKA in.
Jag KIKAR in. Jag ser lavendel. Stora böljande fält av lavendel. Jag vet. Det är efterlivet.
Vad är det som sker? Varför är porten öppen?
Ställ dig här och känn! Uppmanar mig ljus-eter elementaren. En ljuvlig essens strömmar ut ur porten. En doft. En söt doft. Detta är vad som kallas ”En tid för Kosmisk Korrigering” säger han
Själar från efterlivet har möjlighet att kontakta dig! Och med mild hand korrigera din jordiska position.
Vi står en stund och känner essensen av lavendel. Jag förstår inte så värst mycket. Men jag njuter på nåt sätt ändå av stunden. Väl ”tillbaka” på stranden har jag på en fördjupande och förklarande dialog med mina ”vänner” Typerna.

Vad ville egentligen denna ljus-eter elementar visa mig?
Det finns från den andliga världen mörkertimmar och så finns det ljusa timmar. Denna port är En Ljusets Timma.
Hmm. En timma? Jag har känt att den varit öppen 3-4 dagar.
Jenny. Det är ett kosmiskt talesätt. Himlens ljusaste timma. Klockan 12 på dagen när solen står som högst. En kosmisk timma är en jordisk månad. Så ser det ut att denna port är lämnad öppen för en tid.
När jag följt rytmen runt porten ser jag att den öppnar sig mer och mer och är vidöppen om en och en halv vecka och att den stänger igen i slutet av oktober..
Ja. Detta är en tid för er att arbeta nära efterlivet
Vad? Innebär det?
HoHo! Att allt blir upp och ned. Äntligen! Att det som är dolt blir synligt, att det som legat i träda börjar röra på sig. Lavendel från efterlivet är starka vägvisare.
Gud. Så sömnig jag blir. Jag bara gäspar och gäspar. Lavendelblommorna, doften, de stora fälten, den svaga milda vinden. Men mest är det rytmen. Rytmerna från efterlivet är väldigt speciell. Den bedövar mig.
Själarna i efterlivet andas med en essens som bedövar er. Gör er sömniga.
Ändå..jag har känt stark inspiration och klarhet i mina texter..
Ja. Klarar du att omge dig med lavendelenergi från efterlivet så får du tillgång till massa inspiration och sällsam klarhet. Men! Märk väl! Inspiration från ANDRA sidan! Är alltid UPP och NER.
Råder ni till något särskilt under denna Ljusets Timma?
Ja. Om du förlorat en vän, en käresta, en anhörig. Finns några enkla lagbundenheter från ett andligt perspektiv. Det handlar om dina tankar, din sorg, din längtan. Att de i princip har den egenskapen att de binder den döde till jorden. Vi ser det ske. Och det är naturligt eftersom förlusten är en stor smärta för er. Denna Ljusets Timma. Då binder din sorg och din längtan inte den döde till jorden. Ni kan mötas i ett frihetsrum. Och detta är en stor lättnad för den döde. Därför är dörren öppen för att banden mellan er som lever på jorden och de som är i efterlivet är fria. Från vårt perspektiv betyder det stora möjligheter att skapa och återskapa en ny relation. Vi ser att det kan vara viktigt för en människa som befinner sig i en sorgeprocess att just nu finns stöd från efterlivet att ta ett steg till och gå vidare i livet. Under denna Ljusets Timma kan ni hedra och försonas med era förfäder. Er tacksamhet strömmar direkt till hela efterlivet och höjer frekvensen i den sfären. Mänsklig tacksamhet är en god sak. Att tänka gott om jorden är också en bra sak. Just för att det bidrar till att de själar på andra sidan som tvekar, som hejdar sig i sin inkarnationsimpuls upplever glädje att inkarnera igen. Och detta är så viktigt! För evolutionen.
Jag ser som att det fylls runt mig en sfär av lavendel, små blommor med stora gester.
Vi väntar med spänning på vilken inspiration dessa lavendelfält skänker er denna Ljusets Timma.

header-lavendel-723549

De tankar som huvudet formulerar i magen! De tankar som formuleras ur kullerbyttor! Vi skulle säga att de är otroligt mycket mer levande i sin tankekvalitet

24 svar

Det sker omärkligt och långsamt. Att jag ger bort min kraft, ger bort mina kreativa uttryck. Kan hända förlorar jag mig långt in i en kreativ process – som kanske egentligen är någon annans kreativa process. Och jag famlar efter att återfå synskärpan och kontakten med mig själv. Kan det vara så att jag får svårare och svårare att uppleva mina gränser? Var slutar jag och var börjar omvärlden?

Så kan ske att vi behöver förstå något här som har med gränser att göra. Och vi vill förklara ett begrepp för dig som är viktigt i detta sammanhang och som vi känner som jordkosmos.
Från ert perspektiv vad är jordkosmos?
Ser du ditt huvud? Ser du stjärnorna runt huvudet? Som sänkts ned över ditt huvud och som ni känner som en gloria? Detta är huvudorganisationens arketyp, huvudet som andlig skapelse att vara din kosmiska hemvist. Din kontakt med kosmos. Ser du nu klotet i din mage? Jorden som glob som liksom svävar i din mage. Denna glob gör kullerbyttor in i tingen ja äger alla de kvaliteter du behöver för att inte häfta för hårt vid tingen. Så finns i din mage detta klot som äger elementen, som bär kvaliteter av vatten, eld, jord och luft. Som är intimt förknippad med dina sinnen. För att balansera klotet mot omvärlden krävs starka gränser och självkännedom.
Hur då?
Klotet som kvalitet arbetar i det vi kallar förnimmelse själen. Ni använder klotet som en bro till andra människors känslor och livsrum. Ni använder klotet för att känna igen och lära av andra människors själsliga processer.
Så vad sker när jag ”ger bort min kraft”
I värsta fall ger du bokstavligen bort ditt klot! Förstå oss rätt här. Naturligtvis ger du inte bort ditt klot – men du förlorar dig i mellanrummen – där du slarvar med gränserna, där övergången mellan dig och omvärlden löses upp. Klotet i magen strävar alltid efter att balansera dynamiken i det mellanmänskliga, strävar efter att fylla ut vatten om det saknas vatten, tända en eld om elden slocknat. Detta sker hela tiden som en del av er vardaglighet. Era klot förnimmer andra klot och interagerar, skapar och egentligen leker, svävar och gör kullerbyttor. Så kan ske i denna lek att ni plötsligt blir mer upptagen av andras själsliv än det egna. Så viktigt är det då att återknyta kontakten till det egna livsrummet på rätt sätt.
Hur kan jag göra det på bästa sätt?
Detta är en viktig fråga. Och vi ser att den blir viktigare och viktigare. Och vi ser att det i grunden handlar om en fråga om gränser. Det pågår i världen just nu ett upplösande av gränser. Det pågår på många sätt ett kaos som har med gamla strukturer och gamla gränser att göra – att de släpper. Och när de släpper så uppstår ett famlande. Vi skulle säga att det famlas mycket runt om. Det kan liknas med hur en människa som förlorat synförmågan försöker fånga tingen med händerna, försöker med tryck från handflatan känna väggen, hörnen, stolpen, trappräcket. Så viktigt är det i dessa tider att återknyta kontakten med sina egna gränser. Att det individuella förstår sig själv som individ i relation till världen.
Så vad råder ni mig att göra?
Vi råder dig att i dig skapa detta vi kallar jordkosmos.
Så hur gör jag det?
Vi återgår till att betrakta huvudet. Vi ser huvudet omringat av stjärnor, vi ser huvudet fylld med klarhet från den kosmiska frihetsrymden. Så låter vi huvudet sänkas ned i kroppen, vi låter huvudet placeras i magen som en typ av efterbild, som i sig skapar en efterklang av kosmisk klarhet. Denna huvudorganisationens efterbild skapar så i magen klotet. Och tänk! Huvudet passar precis i detta klot! Så stort är detta klot att huvudets storlek sammansmälter perfekt! Detta är jordkosmos i dig. Ditt arketypiska huvud placerat i magen. När huvudet flyttas ned till magen så börjar klotet i magen att vibrera och glittra. Detta är huvudorganisationens verkliga uppgift – att flytta sin klarhet till magen. Så skapas jordkosmos i dig, så förbinder du kosmos i dig med jorden, med alla element.
Hur har detta med att sätta gränser att göra?
När du gör denna gest, när du flyttar ditt stjärnbeströdda huvud till magen så skapas dina gränser naturligt. Gränser är något som organisationen är i relation till omvärlden. Gränser är inte något som konstrueras i huvudet men! Flyttar du ned huvudet till magen och skapar ditt jordkosmos då skapas organiska gränser runt dig. Detta är mysteriet med gränssättning att de verkliga gränserna, respekten för din och andras integritet lever i din organisation som en andlig realitet. Det är inte en tanke som du enbart kan tänka ut och formulera, det är inte en känsla som inspirerar till att känna fram gränsdragningar, det är ej heller en viljeprocess som automatiskt sträcker ut sig över tid. En individs gränser är något mycket mer esoteriskt, som en muskel, som ett organ som lever, andas , uppdateras och föds i varje sekund. Så står vi nu redo att göra den andliga gest och skapa vårt eget jordkosmos.
Vad händer i mig när jag gör denna gest?
När ni sänker ert stjärnbeströdda huvud ned i magen så upplever ni en bättre balans mellan tanke, känsla och vilja. De gränser som naturligt är du föds där i balansen i ditt jordkosmos. Du föds som individ i relation till omvärlden och då skapas också dina gränser naturligt. Detta leder till att huvudet befrias på sikt från den rädsla som susar omkring och skapar oreda. Nämligen den oroligheten att huvudet skulle falla ut ur sin axel, tappa sin riktning och förlora sin ganska så stela position. Det finns starka krafter runt huvudet som hela tiden arbetar för att hålla huvudet upprätt, rakt och fokuserat. Och till viss del kyligt. Kallt. Och detta! Vi skulle säga att det är till viss del en illusion! Att ni tror att huvudet behöver vara stilla för att kunna formulera tankar. De tankar som huvudet formulerar i magen! De tankar som formuleras ur kullerbyttor! Vi skulle säga att de är otroligt mycket mer levande i sin tankekvalitet. Det är dessa tankar vi vill höra. Det är dessa tankar som så småningom sträcker hela er organisation in i framtiden. jennydoborogea

 

Fåglarnas uppgift är att öppna rum i det eteriska för att impulser från framtiden ska kunna inkarnera

22 svar

Sedan jag träffade Purpurhönan och fick tillbringa tid med henne så har min relation till fåglar förändrats. De hjälper mig än djupare in i livets mysterier. Och att se hur de färdas på vindarna. Bara det.

Vad är ert perspektiv på våra vänner fåglarna?
Det finns en typ av skapelseberättelse såsom den gestaltar sig i Akashakrönikan, att Manu – den stora ande vi känner som Manu fick i uppdrag att omgestalta universum via färger. Alla färger som finns på jorden uppfattar ni via det astrala. Manu var ledare för ett släkte människoliknande gudar som skapar färg. När deras kroppar kommer i kontakt med jordatmosfären och syret i luften uppstår en typ av alkemi som skapar färg. Dessa människoliknande gudar var mytomspunna på jorden som ”Färgerna”. De kom i ett stort moln till vissa utvalda platser där de arbetar alkemiskt med jorden på så vis att de via konstitutionen i sina kroppar skapar färg. Deras kroppar innehåller metaller som i mötet med luftens syre färgar den jordiska tillvaron. Det uppstod under den här tiden ett överflöd i det astrala på jorden. En typ av paradisiskt tillstånd. Jorden öppnar sig mot kosmos på ett visst sätt, vi ser tydligt den gesten jorden gör mot kosmos när hon tackar för färgerna. Denna gest visar ett nytt steg i evolutionen.
På vilket sätt?
Det astrala överflödet behöver balanseras och förflyttas in i tidsströmmen. Ja du förstår astraliteten pågår i evigheten – utanför tiden. Den gesten som jorden gör mot kosmos ger henne en riktining in i tidsströmmen, ja hon riktar sig mot det galaktiska centret på så vis att hon öppnar sig för krafter från framtiden. Och vad är det då som sker? Det som sker är ett av de största offer som universum gestaltat. Manu, den vi känner som ledaren för ”Färgerna” låter transformera sitt ”folk” till fåglar. Den alkemi som deras kroppar skapar på jorden, de färger som där skapas låter han vändas inåt och kan på så vis omgestala deras människoliknande kroppar till fåglar. Fåglarna skapas för att väva i jordens framtidsmatris. När jorden gör gesten mot framtiden aktiveras tidsströmmen som är verksam i eterkrafterna. Så är det ordnat att det eterfält som omger jorden är fåglarnas livsrum där de via rörelser i luften skapar öppningar för framtidsimpulser att inkarnera på jorden. Fåglarnas uppgift är att öppna rum i det eteriska för att impulser från framtiden ska kunna inkarnera.
Är det därför de ”flyttar” och flyger mellan kontinenter?
Delvis. Fåglar behöver flyga över hela jorden. Olika fåglar öppnar olika framtidsimpulser. De öppnar portar till framtiden.
Från ert perspektiv. Vad betyder egentligen detta att stå i relation till framtiden?
För att rikta dig mot framtiden kan du lyssna till fåglarnas sång. Vad fåglar sjunger talar gudar. När du börjar förhålla dig till fåglarna på rätt sätt så öppnas din astralkropp mot fåglarnas astralitet som också är Gaias astralitet. Där finns koder in mot framtiden. Ja du förstår så fort du lämnar dina egostrukturer – som häftar i astralkroppen – så lämnar du en typ av maktspråk. Vi skulle inte säga att det finns nyanser av makt. Det finns makt eller avsaknad av makt. När du lämnar din personliga egostruktur runt makt och ställer dig in i fåglarnas ”tjänst”, in i deras framtidsrum. Då gör du dig tillgänglig för att framtiden ska kunna verka genom dig. Så viktigt är det att lämna sina personliga strukturer om makt.
Så fåglarna är en väg mot framtiden?
Fåglarna är de som bär och skapar förutsättningar för en ny maktstruktur på jorden. En sfär med nya frekvenser för hur ni kan förhålla er till makt och mellanmänskliga interaktioner. Och det vill vi säga till er att när ni är med och agerar i fåglarnas framtidsmatris då är ni med och befriar Lucifer – den fallna ängeln. Det är först då som Lucifer som ande kan verka in positivt i era liv.
purplehen

Nu ska vi berätta för dig om den nya månen.

24 svar

Nu ska vi berätta för dig om den nya månen. Hon står på himlavalvet nu så att vi ser henne tydligt och vi ser alla hennes ansikten. Ja detta är en stor sak. Att hon visar alla sina ansikten samtidigt.
Hur menar ni?
Så är det med er jordevandring att ni under en lång tid varit förbundna med den gamla månen. Ni ser månen på himlavalvet som en spegling av solen. Men så lyssna på detta ordentligt. Vad betyder det? Att spegla solen? Det är en av de djupaste mysterierna som ni just nu kan få kontakt med. Den gamla månens spegling är skulle vi säga linjär och förutsägbar. Ni ser henne som nymåne, ni ser hennes växande in i en fulländning som sedan avtar och blir mindre och mindre mot mörkermånen. Dessa månens faser arbetar i er eteriska gestalt som upprepningar, som den djupaste rytmen i er – ja likställt med er andning. Så djupt ligger den gamla månen i er och formar er.
Och den nya månen?
För att förstå den nya månen behöver vi blicka tillbaka till den 21 december 2012. Det datum som ni känner som slutet på Mayakalenderns tideräkning. Och se! Visst var det där ett skifte. Visst var det slutet på en tideräkning. Men slutet på den linjära tiden. Den tid vi känner som rör sig linjärt i rummet. Så har detta datum en betydelse för tideräkningen. Nämligen på så vis att tiden då började röra sig i det parallella. Tiden så att säga – som massa – pressade sig utåt i det horisontala och skapade revor i tidsmatrisen. Dessa revor känner vi som portaler, som portar, som trösklar och gränsövergångar till andra dimensioner och riken. Så är det med tiden. Att den nu så att säga hoppar i det parallella mellan världarna. Och detta är viktigt för den nya månen. Den parallella tideräkningen har skapat förutsättningar för den nya månens alla ansikten att visa sig samtidigt!
Vad menar ni egentligen med månens alla ansikten?
Månen är den planet, eller himlafenomen, som speglar solen. Detta fenomen står i direkt relation till utvecklingen av er Jagorganisation. Månen arbetar formande i er gestalt på så vis att hon formar er ödesväg, hon arbetar med er biografi. Och detta vill vi säga till er att när månens alla ansikten – läs faser – speglar solen samtidigt så sker något i er Jagorganisation.
…vad sker?
Ni kan förnimma Jagorgansiationen som en ström runt er fysiska gestalt. Denna ström innehåller fragment av glas. Ja skärvor av glasartade speglar strömmar runt er fysiska kropp. Så kan ni förnimma er Jagorganisation som fragmentiserad och snabb och till viss del exploderad. Eftersom Jagorganisationen är så snabb finns liten möjlighet för dessa skärvor att spegla solen. Det är i princip omöjligt. Kanske kan i vissa lägen glimtar av sol blixtra fram i dessa glasskärvor. Som ett bländande ljus. Men så sker nu detta. Att månens alla ansikten belyser er Jagorganisation samtidigt. Nymånen, den växande månen, fullmånen, den fallande månen och mörkermånen speglar solen samtidigt. Så arbetar den nya månen i den parallella tideräkningen.
Vad innebär det för vår Jagorganisation?
Dessa Jagfragment börjar såsmåningom sammanställas till en helhet. Spegelskärvorna blir en hel reflektion. Och detta är viktigt – just för att jaget som aktivitet håller ihop er gestalt i alla dimensioner och väsensled. Den nya månen har kapacitet att spegla Jaget i sin helhet. Vi säger har kapacitet för det är en väg dit. En väg som ännu till stor del är höljd i dunkel.
Hur skulle ni beskriva att detta påverkar oss just nu i vår vardag?
Vi ser att många av dessa fragment är vassa – när de susat runt er organsiation i hög hastighet så har ni i princip kunnat undgå smärta. Men utifrån den nya månens perspektiv så bromsar delarna och börjar istället sväva och röra sig långsammare. Detta kan vara smärtsamt då glaskärvorna är vassa. Som yttre händelser i era liv så skulle vi säga att ni gör bokslut. Månens alla ansikten speglar alla fragment av ert jag. Och detta upplevs som att vara ofullständig. Ja som att era sämsta sidor belyses och förstärks för att kunna integreras in i en helhet. Så är det med detta att lära känna sig själv. Att när delar av helheten ska integreras i helheten så gör det ont. Delarnas historia är ofta smärtsam och bygger sitt kunnande på separation och splittring. Det gör ont när delarna försöker foga sig samman till en helhet. Det smärtar när månens alla ansikten belyser alla era fragment (läs ansikten) för att såsmånigom forma ett ansikte. Men märk väl! Ett ansikte som skiftar, byter form och färg och som rör sig i det parallela. Så är det med Jaget. Hon delar på sig hela tiden. Och behåller samtidigt en soliditet. Att lära känna hur den nya månen arbetar i organsiationen är att närma sig hur Jagorgansiation arbetar i framtiden. månensfaser2

Det är egentligen en jubelsång som råder – där det förut var ett mörker.

24 svar

Det har varit ett tema för mig under en lång tid. En angelägenhet i mitt eget liv och något som jag ser som tendenser i allmänhet. Hur ska jag kunna förstå de lagbundenheter som gör det så svårt för mig att hjälpa människorna i min närmsta krets medan jag utan problem kan hjälpa personer jag inte känner.
För att förstå hur dessa lagbundenheter verkar över tid behöver vi förstå något om döden. För att gestalta för dig hur kompexa dessa ting är behöver vi följa med en själ genom dödens port. Vi ser här en själ som i en inkarnation dör av ett spjut. Men starkare än smärtan som den fysiska döden orsakar är den ensamhet som denna själ upplever i efterlivet. Vi ser att den själen står länge i en typ av dödsstilla position och blickar in i jordelivet. Den själen ser ingenting. Hon söker efter sina nära förbundna fortfarande levande själar på jorden. Och så kan ske att när döden inträffar och den döde lämnar jorden så under en viss bearbetningsperiod står den själen i en typ av beroenderelation med sina närmsta på jorden. Och detta ser vi att när människor som lever på jorden är alldeles upptagna av materialistiska tankar då kan den döde inte finna dem. Och detta är viktigt, just för att under en viss bearbetningsperiod i efterlivet söker den döde sin närmsta krets på jorden för att få själslig näring. Ja vi säger att detta utbyte mellan levande och döda är högst verkligt under en period efter det att döden inträffat. Den döde behöver spirituell näring och kraft från de levande för att kunna fortsätta sin vandring djupare in i de andliga sfärerna. Så kan ske att detta kan bli en lång väntan för den döde om den närmsta kretsen på jorden är fångade i materialistiska tankestrukturer och vanor. Vi kallar denna dödstilla position för ”soldatens ensamhet”. Det är skulle vi säga en djup upplevelse av ensamhet – som inte kan liknas vid den typen av ensamhet som ni är vana vid från jorden. Denna ”soldatens ensamhet” är tyngre på ett sätt som bara de som upplevt den kan förnimma. Denna erfarenhet kan återspeglas i era liv på ett skulle vi säga bakvänt sätt. Dels kan ni komma att uppleva en intensiv längtan efter er närmsta krets, ett letandet efter er tribe, er familj, er tillhörighet, dels kan ni behöva erfara upplevelser av hjälplöshet inför svårigheter som er faktiska familj genomlider. Det är viktiga ting att reda ut. Just för att de svårigheter ni har med att kunna hjälpa er närmsta krets ofta bottnar i detta obalanserade utbyte i efterlivet. Vi måste komma ihåg att jorden har en lång tradition av materialism bakom sig. Ni står många inför att försonas med att ni som döda inte fått den spirituella näring ni behövde av era själsvänner på jorden. Så ser det ut under den mörka materialistiska tiden – att jorden från kosmos sett är helt svart, att människosjälarna inte lyser i mörkret. Så ser den mörkaste materialistiska tiden ut. Och försoningen med er närmsta krets är viktiga ting att reda ut. Men detta vill vi också säga till er att det fanns en grupp människor som bevarade denna kunskap – som levde denna kunskap i den mörkaste materialistiska tiden och det var de vi känner som Katarerna. Detta folk som bar den urkristna impulsen de levde med kännedom om hur viktigt det var att stödja de döda i efterlivet med spirituella tankar och kreativitet – så ser vi att den kretsen av människor lyser i mörkret. Vi ser att de vandrar över bergen och spelar flöjt för de döda, att de skänker näring till de dödas själar. att de sprider till efterlivet en jordens kärlek. Värme som strömmar ur deras hjärtan, en sällsam ström av ljus som kommunicierar att jorden är god, att jordens rike är kärlek. Så viktigt är detta arbete att vi med bestämd påstår att utan detta stöd från Katarerna till efterlivet skulle människans evolution radikalt förhindrats.  Detta är den verkliga dynamik som återspeglas i kunskapen om ”den heliga familjen”.  Ja sannerligen behöver ni vara kreativa och dynamiska i era tankar – inte bara för att gestalta era egna liv – även för att stödja era själsvänner i efterlivet. Men märk väl! Det är inte den djupaste materialismen nu. Det är egentligen en jubelsång som råder – där det förut var ett mörker. roses

Detta är Jungfru Marias kraft – att hon är ursprunget och hon är processen tillbaka till ursprunget.

24 svar

Hur kan vi närma oss denna bildserie Hilma kallar för ”De tio Stora”
För att förstå dessa bilder korrekt, för att läsa denna serie av bilder på ett meningsfullt sätt behöver vi lära känna Jungfru Maria och hur hon verkar in i den jordiska eterklangen. Hela denna serie av bilder speglar den eteriska tidsströmmen på jorden. Såsom den verkar in i växtriket, såsom den gestaltas i er eterkropp – ja specifikt i den av era eteriska kroppar vi kallar Trädet. När ni studerar en blomma, när ni följer tidsförloppet från frö till knopp till blomma till frukt till frö till blomma till frukt till frö..igen och igen – då ser ni eterkrafterna hur de verkar i tidsströmmen. Också ni bär denna tidsström i er gestalt också ni lever i en konstant ström av eterisk födelse och förnyelse. Denna eteriska förnyelse verkar in i ert system på så vis att den i princip vandrar baklänges – den strävar konstant tillbaka till ett ursprung. När ni föds så är denna eterkraft vi kallar Trädet i sin potential. Ni föds till jorden in i ”Det Stora Trädet” Ni har stammen, grenarna och den fullvuxna kronan, ni har bladen, blommorna och frukten. Ni har rötterna och ni har er plats i matrisen. Ni stårt stadigt i er potential. Detta träd vandrar så genom tidsströmmen baklänges tillbaka till sin fröform. Den Stora Eken strävar konstant tillbaka till sitt ekollon. Detta är den gest ni alla bär i era eteriska kroppar. Detta är den eteriska verklighetens rörelse och rytm – och egentligen riktningen i er skapande essens. Ja den paradoxala utmaningen för er är att den skapande processen rör sig baklänges. Ni ser det som uttryck i det enkla, det rena, i det avskalade, i det som vill bli till – att det i själva verket är en föryngrinsprocess som pågår i er gestalt. Och detta vill vi säga till er, att beskyddaren av denna process är Jungfru Maria, Mother Mary, Heliga Guds Moder.
Kan ni säga något mer..om det..
Jungfru Maria talar inte i denna jordiska klangeter, hon verkar in i den, men hon talar inte. Hennes väsen är bortom de konstruktioner som är talet. Hon är den eteriska kroppen som strävar baklänges, det som nås av hennes läkande kraft föryngras, en smärta, en fixering eller skada dras igenom sina evolutionära steg tillbaka till sitt ursprung. Detta är Jungfru Marias kraft – att hon är ursprunget och hon är processen tillbaka till ursprunget. Ja så gestaltas ödet för den själ som bar fram den Kristna impulsen i sitt sköte, så ser det ödet ut att hon så att säga följer sin sons väg tillbaka till sitt ursprung via sin eteriska kropp. Hon följer den själ vi känner som Jesus, som sedan vi känner som Kristus via sin eteriska kropp. Hon följer honom genom livet till det sista andetaget på korset samtidigt är hon djupt förbunden med eterkrafternas tidsprocess som verkar i hans gestalt. Vi skulle säga att hon är den ande som i dag verkar starkast in i den eteriska tidsprocessen såsom den gestaltar sig på jorden. Hon är i det fältet. Hon återfinns där.
Så hur kan vi närma oss ”De tio stora”
När vi läser denna serie börjar vi med ålderdomen. Just för att det är där vi återfinner Jungfru Marias port. Vi ser i den sista bilden en avbildad kvadrat med ett vitt kors i mitten. Och se, bakom denna kvadrat strålar Jungfru Maria. Som en ren ande strålar hon in i den mänskliga tidsströmmen. Hon verkar från framtiden – minns att detta är ålderdomen – och möter dig i din kreativa skapande process var du än befinner dig i livet – i vilken sjuårs period du än befinner dig. Här strömmar kraften, en ren, föryngrande och belivande kraft. Genom denna skulle vi säga gudomliga geometri verkar hon. Denna bild är ett fönster rakt in mot Jungfru Maria såsom hon belivar frökraften, såsom hon är ursprunget som alla kreativa processer strävar mot.
Nästa bild är den vackraste i denna serie. Här avbildar Hilma fröet, befruktningen och potentialen som möjlighet. Ja detta är det ekollon som bär potentialen till en stor ek. Det är en mycket vacker bild och den finns som en verklighet i er eteriska kropp, som ett sug i er skapande process. Detta är det vi kallar ”framtidssuget” Den reella kraft som strömmar från framtiden mot er. Som drar er framåt mot något verkligt men som i sin potential är obestämd. Ni kan använda denna bild som en meditation. Den hjälper er att rikta er mot framtiden. Men märk väl, inte mot er manifisterade potential – den har ni bakom er – mot er möjliga potential.
De nästföljande fyra bilderna som Hilma kallar för mannaåldern visar den skapande processens relativa kaos. Vi skulle säga att hon i dessa bilder gestaltar ett kreativt kaos. Människans vandring in i möjlighetssfären, in i frihetssfären. Dessa bilder ger en doft av den fria viljan, ja det är ett försök att gestalta den fria viljan. Här finns anledning att gå vilse men också anledning att gå hem.
Ur de nästkommande två bilderna strömmar en kraftig tillväxt. Det är elden som ger form åt färgera i dessa bilder. Vi kan känna här Jungfru Marias läkande kvaliteter. Hon driver fram den kreativa processen genom ett mörker, hon vrider fram eventuella skevheter. Dessa bilder fungerar starkt uppvaknande för eterkroppen – det är så att säga innan kaoset – där du pressas fram och tillbaka i ett trångt utrymme. Likväl som Kristus i templet välte bord och motade ut månglarna så bär Maria denna kraft i sig. Detta är den heliga Jungfruns eld! Som skiljer ont från gott.
Så dessa två sista bilder – som också är de två första – här är potentialen. Det viktiga i denna första bild är rosenkransen – Jungfru Marias bön som innehåller minnen från ett liv med Jesus och senare Kristus. Minns här att potentialen bär alla minnen. Denna rosenkrans symoliserar bönens kraft att livets prövningar må bära. Att vi inte går vilse i den fria viljans kaotiska strukturer som vi ännu ej känner. Ja så är det med Jungfru Marias närvaro i potentialen. Att här verkar hon som en bön. Här återfinns hon i den ström som stärker era böner, som hjälper er att hålla riktiningen mot framtiden. Tillbaka till ert ursprung. Dessa första bilder i denna serie ger dig kraft att upprätthålla dynamiken mellan potentialen och fröet. När du andas in energin från dem kan du uppleva ditt Stora Träd samtidigt som du känner kontakten med ditt ursprung. Det är så Jungfru Maria verkar. Hon är den tysta länken tillbaka till ditt ursprung, tillbaka till din gudomliga essens. Tillbaka till framtiden.

Detta är ett sätt att närma sig dessa bilder. Det finns många detaljer i dem som går att fördjupa. Den övergripande andliga essensen får du bäst kontakt med när du låter bilderna verka på dig som helhet. Du kan då känna hur energin i dem belivar din livskropp, hur det uppstår glada bubblor i din skapande process. De har en lugnande och stabiliserande effekt på det i dig som söker efter Vägen, det i dig som är på väg. Hem.

Hilma 1 Barnaåldern Hilma 2 Barnaåldern-1 Hilma 3 Ynglingaåldern Hilma 4 Ynglingaåldern-1 Hilma 5 Mannaåldern Hilma 6 Mannaåldern Hilma 7 Mannaåldern Hilma 8 Mannaåldern Hilma 9 Ålderdomen Hilma 10 Ålderdomen

Det hände sig så under en tid i Svensk historia att det ni så förenklat kallar ”vikingar” gav sig ut i världen

5 svar

Jag funderar just nu mycket på folksjälar – om de fortfarande är verksamma i världen, eller kanske rättare – hur de är verksamma i världen. Är det möjligt att få glimtar av perspektiv på detta?

Hur ser egentligen relationen till folksjälar och folkandar ut nu för tiden? Hur viktig är kopplingen till ett lands identitet? Hur påverkas landsidentiteten av de stora folkvandringarna och förflyttningar som pågår just nu?
Detta är komplicerade ting att beskriva och det krävs ansträngningar för att se hela bilden, det krävs tålamod i era själar för att låta nya perspektiv växa fram.
Jo – men på något sätt kräver den här tiden att vi försöker fånga hela bilden, eller allafall konturer av en relativt hel bild…
Konturerna låter sig nog fångas för den av er som har tålamod och som är beredd att expandera in i dimensioner som har med mänsklighetens utveckling att göra. Det krävs avancerade tidsperspketiv för att närma sig denna fråga om folksjälar och folkandar. Dessa folksjälskrafter – eller andar rör sig mer och mer ut mot elementen, in mot de stora vädersystemen. Ja det är ett skifte att folkandarna upplöses ut ur sitt inflytande via det mineraliska. Folkandarna har förut arbetat in i mänskligheten via det mineraliska och sådan är tiden nu att nya krafter arbetar parallellt med att mjuka upp det mineraliska på jorden. Detta betyder att strukturen som så att säga ”hållit fast” folkanden till ett specifikt område, till en specifik själsgrupp släpper.
Finns något perspektiv just nu på den svenska folkanden?
Det finns en gest i den svenska folkanden som vi vill följa upp från en beskrivning som Rudolf Steiner gjort. För att närma sig en folkandes karaktärsdrag behöver vi känna det landets historia och ut ur historien läsa hur karaktären i denna folkande formades. Det hände sig så under en tid i Svensk historia att det ni så förenklat kallar ”vikingar” gav sig ut i världen. De Svenska vikingarna färdades med sina skepp längs Donau ut mot Svarta Havet. Och vad är det som händer där? Vad är det som sker i det själsliga hos dessa vikingar? Jo något märkligt sker. De upplever i sig en mjukhet, de upplever att de möter en själslig värld som liknar deras egen. Allt i det yttre är ovanligt, kanske skrämmande, kanske svårtolkat. Men den inre gesten i deras själar faller in mot den österländska jorden, närmande sin egen guddom. Ja de fann till viss del en värld som liknade deras egen. Deras själar sjönk in mot en plats där stillhet råder, där det är fred. Ja detta är vad som sker. Den Svenska folkanden formar via dessa vikingar en fredsgest som verkar fördjupande in i den Svenska folksjälen, som skapar en sorts passivitet.
Passivitet?
Ja i den bemärkelsen att det finns i det Svenska själsrummet ett tillbakadragande, ett steg bakåt, en tendens till återhållsamhet. De Svenska vikingarna drog sig tillbaka till Sverige, de återvände hem. De erövrade inte en ny kontinent. De var inte krigare, de var i första hand handelsmän.
Hur aktuellt är det i dag för oss att förstå kopplingen till folkandarna?
Vi skulle säga att det pågår en omdaning i Europa. Att folksjälskrafterna som verkat formande in i utvecklingen av att dana själsliga karaktärer nu verkar djupare in i viljan via vädersystemen. Detta är komplicerade ting. Folkandarna har av tradition verkat in i mänskligheten via det mineraliska, via sten och bergsmatrisen och detta är nu vad som sker att det mineraliska släpper. Att det pågår som ett steg i mänsklighetsutvecklingen ett uppmjukande av det mineraliska. Det är vilt! Det liknar ett kaos! Och ändå är det vad som sker. Det är en orolig tid, de stora folkvandringarna, den katastrofdrabbade förflyttningen mellan länder. Men så tala med den svenska folkanden.
…Svenska folkande…du befinner dig som en seg kraft ovanför Sverige..jag ser dig som en lång muskel, som en rot som växer ut ur Sveriges geografiska mittpunkt.
Från mitt perspektiv släpper jag ut mycket kraft österut, det rör sig som en flodvåg ut ur mig. Det är ett återkopplande till den ursprungsimpuls som utvecklades av vikingarna vid Svarta Havet. Detta stärker min uppgift. Jag formade en stark kvalitet där som byggde upp en gest i mig – som i princip är en fredsgest. Det som då strömmade in i mig skapade ett tillbakadragande, en fredgest. Det som nu sker när det strömmar in impulser från öst över Europa in i mig skapar en fördjupning av denna gest. En fördjupning i kontakten med öst. En klang som är ett ursprung.
Hur kan detta förstås av mig? Hur kan jag stärkas av detta?
Tiden just nu är turbulent i relation till byggandet av en identitet. Det viktiga just nu återkopplingen till fredsgesten. Att låta den svenska folkanden verka stärkande in i det som splittrar och river sönder.
Vad betyder det egentligen att folkanden verkar in i oss via vädersystemen?
Det är en viktig fråga då den egentligen lyder: HUR verkar folkanden in i er? Förut har folkandarna verkat in i det själsliga via det mineraliska och verkat stabiliserande på en landsidentitet. En folkande som verkar in via vädersystemen verkar in på organnivå. Vädergudarna står i intim kontakt med era inre organ, erat inre kosmos. Detta gör att folkandarna nu verkar djupare in i viljan, in i det som sover i dig. Det som är viljans väsen. Den djupaste punkten i viljans väsen är förborgad i erat inre kosmos, i er fysiska kropp, i det landskap som är era inre organ. Så är det med folkandarna generellt att de verkar in i det som är mest sovande – och då under den Svenska vikingens färd mot Svarta Havet var det er själsiga organisation som var mest sovande – nu är det er viljeorganisation som är mest sovande. Det pågår starka reningsprocesser för att Gaia ska kunna integrera och stödja ett uppvaknande i viljan. Vi rekommenderar er att fördjupa er i Hilma af Klints konst och låta hennes bilder verka in i er viljeorganisation. Ja så kan ske på jorden, i detta paradoxernas rike, att när viljan vaknar i era inre fysiska universum då vaknar också behovet av stillhet, inte behovet av rörelse. Ja endast den stillhet som ni finner i det vi kallar ”en gudomlig geometri” svarar in mot den inre viljans väsen. Denna geometri går att finna i delar av Hilma af Klints konst.

viking_metropolis_by_ourlak-d7p69k8