Jag fördjupar mig i månen – och förstår mer och mer om hennes dubbla natur. Under en healing visar hon för mig hur hennes månskäror speglar våra medvetandeprocesser. Jag avslutar texten med en imagination – bilder från mitt hjärta.
Berätta hur verkar månens krafter in i kroppen?
När vi närmar oss kroppen ser vi att månen – och sfären mellan jorden och månen är de kraftfält som verkar starkast in i den mänskliga organisationens uppbyggande och nedbrytande krafter. Vi vill skilja på månens uppbyggande krafter som verkar stabiliserande in i kroppen, som speglar klarhet och stimulerar kroppens regeneration. Så vill vi beskriva vad som sker när månens krafter sliter sig loss och påverkar kroppsprocesserna negativt. Det är viktiga ting just därför att månen är det kosmiska inflytande som är en förutsättning för kroppens tillblivelse. När vi läser av månens verkan in i den mänskliga organisationen ser vi att månen vilar som en liggande månskära i bäckenet. Vi ser det som en silver skål i bäckenet och vi ser att de viktiga organen, mjälten, leveren och gallan vilar i silverskålen. Den andra månskäran ser vi över huvudet, vilandes precis runt huvudet.
Månskäran i bäckenet verkar i de inre organen som en speglande stabiliserande eterkraft – ja faktiskt så är det månen som ger de inre organen det eteriska hölje som verkar regenererande på kroppsprocesserna. Och vad är det egentligen som skapar förutsættningar för regeneration och skapande processer? Jo det är rytm. Rytm är det fenomen, den rörelse och den skapande process som månen speglar i de inre organen. Rytmiska rörelser skapar en inre andning i organen och är förutsättningen för dess funktioner i kroppen. Månskäran i bäckenet är basen för att balansera människans olika rytmer. I första hand dygnsrytmen och rytmen för smältningsprocesser – både matsmältning och smältning av intryck alltså själsliga, och psykologiska medvetandeprocesser.
Så har vi månskäran över huvudet. Och det är viktig att de övre månprocesserna strömmar in i huvdet utifrån. Månskäran som vilar över huvudet speglar kosmos och skyddar hjärnan och de minnesprocesser som pågår i hjärnan från illusioner och vanföreställningar. Den rena månskäran över huvudet är en garanti för hjärnans mottaglighet för inspirationer från kosmos – och vi vill poängtera rena inspirationer. Ja så viktig är det att förstå månen – att när hennes krafter är balanserande så speglar hon i huvudorgansiationen en ren kosmisk inspiration och hon speglar i de inre organen en ren intuition – det vi kallar magkänsla. Så kan uppstå i människan – tillstånd som skapar stark stress och ångest, människan kan utsättas för situationer som genererar rädsla och djup skräck. Människan kan hamna i själslig nöd, den eteriska kroppens skyddande höljen kan slitas upp, gå sönder och försvagas, den fysiska kroppen kan insjukna, skadas och brytas ned. Ja många är de faror som hotar människans välmående.
Vi vill nu beskriva hur månskärorna i kroppen är kopplade till dessa nedbrytande krafter. Vad som sker när en stark skakning drabbar människan är att månskäran i bäckenet släpper och rör sig upp genom kroppen, passerar magen, lungorna och hjärtat och när månkrafterna börjar röra sig fritt i kroppen så skapas en oro i hela den fysiska organisationen. Det är klangetern som börjar skaka, vattenelementet i kroppen kommer i obalans och det är som att befinna sig i starka vågor på ett öppet hav. Otyglade månkrafter är nyckfulla – och skapar kaos. Men essensen i vad som sker när månskäran i bäckenet släpper är att de undermedvetna krafterna i människan – som vilar i de inre organen – också släpper. Det är viktig att förstå att i människan finns mängder av mörker, detta mörker häftar i de inre organen och som under normala omständigheter så att säga vilar i månskäran. Den rytm som månskäran skapar i de inre organen ger förutsättningar för att mörkret i människans medvetande organiskt – när människan är redo för det – kan strömma in i en mer upplyst sfär och bli medvetet. Så pågår en livsprocess med att synliggöra mörka fläckar som människosjälen bär på och detta sker organiskt – utifrån en typ av själens mognad. Men så när människan drabbas av ett mörker som tränger sig på utifrån och sliter loss månskäran från sin plats – då strömmar undermedvetna mörka krafter fritt i kroppen och skapar oro. Och när månskäran passerar halsen och rör sig in i huvudet då skulle vi säga uppstår en tankestress. När månkrafterna påverkar huvudet inifrån då finns risk för illusioner och vanföreställningar – ja det finns risk för psykisk sjukdom. Detta förstår vi när vi upplever hur överväldigande det är att översköljas av ett omedvetet mörker – även om detta mörker tillhör människan själv så är det skrämmande just för att människan är inte förberedd, hon äger inte en själens mognad som organiskt växer in i en kännedom om sitt mörker.
Hur kan vi göra för att balansera månkrafterna om de hamnar i obalans?
Det viktiga är att gripa an det psykofysiska tillståndet med medvetandet och medvetandet lyssnar på imaginationer. Människan kan imaginera månskäran inne i huvudet och se för sin inre blick hur den släpper sitt fäste och faller ned genom kroppen tillbaka till bäckenet. När månskäran är i bäckenet flyttas medvetandet till hjärtat. Ur hjärtat strömmar så en gyllene kraft – det är solkraft som i sin konstitution hejdar silverkraften att strömma ur bäckenet. Hela kroppen fylls med guld. Också huvudet fylls med guld. När hela kroppen är gyllene så faller månskäran tillbaka på sin plats över huvudet och hjärnan får tillbaka sin kosmiska rena spegling. Imaginationen avslutas med att befästa månskäran i bäckenet och månskäran över huvudet och i sitt inre kännande uppleva de eteriska månströmmarna och hur de balanserar medvetandet – via de yttre sinnesintrycken som strömmar in i huvudet med de inre intrycken som strömmar via de inre organen. Så viktig är månens inflytande för människans välmående.
Imagination.
Jag ser dig måne i bäckenet, Hur du glänser i mitt mörker- hur du skapar gester i mitt inre som är ett språk jag anar, kanske har jag glömt ditt språk, ej längre hör jag nattens väktare, ej heller ser jag längre vägen som leder mig. Så räds jag dig måne när du släpper ditt fäste och drar igenom mig – så räds jag dig när du står inför mig som en nattens gestalt med vingar som en fallen ängel. Jag ber dig måne – när ditt mörker sänker sig över mig att du släpper ditt grepp om min gestalt, att du drar dig åter till bäckenet och verkar från din plats i det mörker jag känner som den klara spegel du är för mitt varma mörker – för det mörker som är i mig, som är en del av mig. Jag ber dig måne att också vakta över mitt huvud som en klar inspiration från kosmiska sfärer, som den röst jag känner som min ängel. Så ber jag dig måne att vagga mitt bäcken till ro och skänka nattens klara spegel över mitt huvud. Så ber jag dig min måne att välsigna min kropp.
Jag har så många Indianer runt mig, själar som bär en ursprunglig relation till naturen. Jag ser dem i sessionerna, hör dem om natten och det ser ut som ett steg som många av oss skulle behöva ta.
